Aj aj

Jag har haft lite problem med tandköttet runt min visdomstand då och då. Innan har det varit duglig smärta och det har blivit bättre efter några dagar. Men nu fick jag ont i söndags igen och sen i måndags har jag haft så ont så att jag har fått ta värktabletter. Idag orkade jag inte längre så jag fick en tid hos tandläkaren. Väl där konstaterade hon att tandköttet var väldigt inflammerat och att det kom massa var när hon tryckte. Sedan var det dags att spola rent och jag kan säga att köra in en vass grej i ett inflammerat tandkött är inte det skönaste jag har varit med om. Hon bråkade på ett tag med mig samtidigt som tårarna rann. Sedan kom tandläkaren in och frågade om jag ville ha bedövning. Hallelulja! Jag som varit rädd för tandläkarbedövning hela mitt liv ville hoppa upp och kyssa tandläkaren. Inget kunde väl göra ondare än detta. Och mycket riktigt, sprutan var som en smekning om man jämför med den tidigare tortyren och mitt livs första tandläkarbedövning var till historien. Sedan fick tandläkaren köra runt bäst han ville. Visst kändes det fortfarande, men tårarna fick jag behålla. Sedan gick jag glatt därifrån (förutom en liten svimningsattack i behandlingsrummet) och var stolt över mig själv... Tills bedövningen började släppa... Då kändes det verkligen att de hade festat loss i käften på mig. Det va längesedan som jag hade så ont så att det enda jag kunde göra var att gråta. Men jag kan säga att dagens andra hallelulja kom när panocoden började verka. Shit vad lulligt och smärtfritt livet blev! Men jag ropar inte hej förrän detta är över. Och tills dess ska en panocod få mig att sova gott. Hoppas du gör det med!

Published with Blogger-droid v1.7.4