Idag när jag gick med Nemo i skogen släppte jag honom lös en stund. Efter en liten bit nosade han upp ett spår och stack in en bit åt sidan. Jag gick vidare för han brukar komma springandes efter en stund. Men sedan när jag tittade åt hans håll såg jag att han skuttade fram som han gör när han jagar något. Jag gick mot honom för att kalla in honom men då var han puts väck. Jag började ropa på honom men ingen Nemo trots att jag såg ganska långt åt alla håll. Jag drabbades av en smula panik och ringde Jens och bad honom komma. Jag sprang runt och ut på en åker och fortsatte ropa. Det gick säkert bara fem minuter, men det kändes som en hel evighet och många tankar hann dyka upp om vad som kunde ha hänt. Helt plötsligt stod Nemo ijämte mig. Jag har ingen aning om vilket håll han kom ifrån. Men där var han smutsig och han verkade tagen. Han ville knappt ha godiset jag hade till honom. Sedan när vi kom in klöktes han flera gånger, men nu är han som vanligt. Jag undrar vad lilla killen hade för sig. Jag var iallafall väldigt glad att jag hade med honom hem. Att inte förlossningen satte igång då efter den springturen är jag förvånad över.
Sedan kom mamma och pappa hit och Jens och pappa spelade golf och jag och mamma lagade mat. Sedan har vi mest tagit det lugnt. Nu blir det film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar