Aj!

Ibland får jag nypa mig i armen för att kolla om det är sant att vi verkligen har fått en sådan härlig kille som Oliver. Och det gör ont så då måste det vara sant. Visst finns det tuffa stunder, som just nu när jag och Jens tänkte kolla på film och Oliver vaknade när 20 minuter av filmen hade gått och nu gallskriker och vägrar somna om. Men det är värt att gå igenom dessa tuffa stunder när man får se hans leende och när han burrar ner sitt lilla huvud mot ens axel. Det är verkligen en härlig tid nu även om nätterna kunde varit lite bättre.